Någon som har nått botten flera gånger om så är det verkligen jag. Med så många motgångar och nått bottens sista grund så är jag trött på att vara tjock, bitter å fet. Jaaa , jag kan erkänna att jag varit/är sååå bitter på mitt liv, ohh så hemskt å vara bitter! Livet blev verkligen inte som jag tänkt mig från början att det skulle bli.
När jag var 14 och började i Kyrkans ungdom trodde jag att mitt liv ändrat sig till det bättre men så blev det icke! Jag tror att för vissa blir livet tuffare än för andra. Har märkt på dom som inte gått igenom hårda saker i livet att dom tror att dom aldrig kan bli depprimerade för dom har ju varit så positiva å glada heela livet!? Men är det verkligen så att man är positiv å glad heela livet? Det tror jag inte!
Jag om nån vet va motgångar är, jag om nån vet hur många tårar man kan gråta, tårar tar aldrig slut och har man väl börjat så är det svårt å sluta!
Man tror att man kan styra kriser och kris efter kris efter kris så tappar man luften allt mera och till slut når man avgrunden. Då bara finns den där, inget å göra åt.
Nu har ja gråtit å varit bitter på livet så många år att ja inte orkar vara bitter mera
Vi bär alla på olika ryggsäckar.
Det är bara så svårt å veta hur man ska ändra på sitt liv men har en liten plan får se hur det går med den planen. Om nära å kära läser min blogg så vill ja inte skriva ut min lilla plan för då går ju planen om stöpet eftersom det är tänkt å vara en överasskning på sikt.
Vem visste hur svårt det egentligen är att vara glad å positiv?
Det är den svåraste utmaningen här i livet!
Hoppas min blogg kan nå ut till andra människor som har det jobbigt å svårt i sina liv, för ja vill nå ut å berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar