Tänkte skriva å berätta lite om en "diagnos" som ja fick när ja var yngre. Jag vet inte om det är en diagnos men iaf-
Den heter Reflex Sympatisk Muskel Dystrofi - vet ej om det heter såhär idag, men det va så det hette när jag var liten.
Det betyder att man kan få värk i ett ben eller i två ben samtidigt och när man får värk så kan man få olika grader av värk. Den värken och grad jag hade då var att jag inte kunde gå på två veckor och fick ligga säng liggandes på sjukhus i två veckor. Dom sista dagarna när läkaren upptäckte var detta va för nått så fick jag en stark alvedon, ja ska inte säga var dom la den alvedonen, men ni kanske fattar? Då blev ja bättre och kunde leka och bli lite gladare igen.
Läkaren sa att det kunde bero på stress och den ända stressen vi kunde komma på var att ja under den perioden då blev retad i skolan. Att olika faktorer kunde göra så att värken i benet kom fram som tx stress eller oro, många 80-åringar kan få denna diagnos/sjukdom och det är ytterst ovanligt att unga barn får den i skolåldern. Värken försvann och jag kan inte minnas att ja fick värken förrän flera år i efterhand. Och nu kan ja titt som tätt få värken då och då men ja vet inte riktigt pågrund av varför. Har inte behövt åka in igen på sjukhus men oron har slagit till emellanåt att ja ska behöva hamna i rullstol eller behöva ha nån sorts stöd hjälp/medel för att kunna ta mig ut om ja måste gå ut när jag har värk.
Jag tycker inte synd om mig själv och det kan ju ha berott på så mycket andra saker än att ja blev retad som tx stress att vilja vara perfekt å duktig i skolan som läkaren sa.
Jag tycker det är tråkigt att man ska behöva drabbas av en "sjukdom" resten av sitt liv bara för att man känner sig stressad i skolan,
så de påståendet ja nämnde tidigare om att människor som varit glada å positiva hela livet aldrig drabbas av nått är inte sant, dom kan drabbas!
Vill för världen tala om att denna "diagnos"/sjukdom" finns och va kan man göra om man får så ont att man inte kan stödja på benet å inte kunna gå? Jo då brukar ja vila å säga till omgivningen att ja måste vila minst 8-timmar och se om värken går över går värken inte över på två dygn då ska man råd fråga läkarn om man kan få medicin. Oftast går det över på 8-timmar å ja kan gå igen, de som händer är att benet känns svagare å de känns som man ska trilla ner i golvet, man får ingen balans å de känns nästan som att man är full, fastän man inte är full. Man kan även tx lägga något tungt på benet, om jahar m in hund hemma så lägger han sig på benet ibland tyngd å värme verkar göra att värken lättar å blir bättre, men ibland får man ha tålamod.
Detta är en av några "diagnoser" som jag har fastän att denna känns mer trolig än dom andra.
Kommer berätta mera om dom andra när ja känner lust å för å berätta mera.
Har du tänkt att många gr när man går ut på stan så kan man inte se om en människa lider eller har ont?
Då menar jag ha ont på olika sätt fysiskt eller psykiskt,ensamhet.
Ja kan inte avgöra om någon har det jobbigt genom att bara kolla på nån på avstånd.
Så om nån ser ut å ha ont i sitt ben så fråga innan du föreställer dig om va det kan vara för nått.
-Ja tänkte mig såhär såsom ett enkelt leende-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar